Avfall är historia
Avfall, eller låt mig kalla det för rester från mänskligt liv och leverne, är inget nytt fenomen. Hela vår kunskap (genom arkeologin) om människans förhistoria baserar sig på undersökningar av det som finns kvar av deras verksamhet och av dem själva. Material som uppstod vid hantverk, rester från matlagning, trasiga föremål osv. lämnades kvar på marken, gavs till djur, eldades upp, grävdes ner i gropar eller kastades i vatten. Den stora principiella skillnaden mellan förhistoriskt eller historiskt och modernt avfall (de senaste 200 åren och framför allt sedan mitten av 1900-talet) är dess beståndsdelar, dess omfattning och koncentration. Resterna blev sakta men säkert ett "avfallsproblem" som måste bort. Lösningen blev att deponera på växande soptippar och elda i kraftverk som gav elektricitet och värme (samt luftburen förorening, kontaminerade filter, aska och slagg).

De förhistoriska och historiska soporna var i stort sett bestående av naturliga råvaror och gled enkelt in i de ekologiska kretsloppen igen. De moderna soporna har inte denna egenskap då de ofta består av en mix av svårnedbrytbara ämnen och innehåller stora mängder med giftiga ämnen som först sprider ut sig i naturen och därefter ackumulerar sig i biologiska organismer med elände och död som resultat.

Problemet angrips i fel ände
Som vanligt försöker de som bestämmer att lösa problemet från fel ände. De väljer det till synes enklaste och som inte ändrar några grundläggande ekonomiska eller ideologiska strukturer. Istället för att gå in i början av den s.k. produktionsprocessen (egentligen konsumtion av råvaror) och styra den hårt har man försökt att lösa problemet där avfallet till synes uppstår. Åtgärden blev en satsning på källsortering och återvinning. Källsortering är ett lömskt ord som får oss att tro att avfallet skapas i hushållen, när det i många fall skapades redan när produkten tillverkades. Sortering av olika material och återvinning är inget fel i sig, men om det är den enda åtgärden blir det bara en liten uppskjutning av problemet med resursslöseri och miljöförstöring. Möjligheten att källsortera kan t.o.m. ge en falsk känsla av en god handling och gör det möjligt att fortsätta den materiella konsumtionen med gott samvete (avfallet tas ju om hand och kommer till nytta).

Källsortering är i princip bra och kommer att vara en viktig handling in i framtiden, så det avfall som ändock uppstår ska absolut sorteras för återvinning och säkert omhändertagande.

KRETSLOPP är nyckelordet
Den här boken vill jag varmt rekommendera som en fördjupning i dessa frågeställningar. Nils Tiberg skisserar här kretsloppssamhället, det av kunskap och förnuft skapade resurssnåla, ekonomiska och ekologiska samhället. Boken heter Kretslopp och har ISBN: 91-558-1993-1.

Åtgärder på alla nivåer
Nedanstående steg är mitt förslag till hur både individ och samhälle kan sätta in åtgärder på alla nivåer, inte bara i slutändan. Åtgärderna kan ses som metoder för att "svälta ut" soptipparna, anläggningarna för sopförbränning, källsorteringskärlen och återvinningsfabrikerna. Följs dessa steg blir det nästan inget kvar på slutet som kan bli till "avfallsproblem". Den mest effektiva åtgärden är en rejäl och generell minskning av den materiella konsumtionen, särskilt den som förbrukar ändliga resurser och överförbrukar förnyelsebara sådana. En sådan handling kommer att gå bakåt som en chockvåg genom hela det globala industrisamhället med sitt omfattande transportsystem, sina tillverkningsenheter, djurfabriker, ner i gruvor och oljekällor, genom ändlösa åkerlandskap och enorma kalhyggen.

MINDRE
Minska användandet av icke förnyelsebara råvaror, energikällor och resurser.
Halvering, sparsamhet, varsamhet och renovering.
Handla avfallsmedvetet dvs. köp inte avfall.

HÖJ KVALITÉN
Naturprodukter som förenklar och möjliggör renovering, kompostering och återbruk.
Välj hållbara, lagningsbara och lokalt producerade föremål.
Undvik förekomsten av miljö- och hälsofarliga ämnen.

ÅTERBRUKA
Pantsystem och byteshandel.
Lokala kretslopp.
Hantverk och verkstäder.
Träna och utveckla den kreativa förmågan.

ÅTERVINN
Öka din källsortering av papper, kartong, glas, PET/Aluminium, metall, textil, plast, elektronik, lampor och miljöfarligt avfall m.m.
Ordna en kompost för det organiska avfallet.

ELDA & DEPONERA
Som sista "utväg".
Släng i soptunna eller container.

Jan Gustafson-Berge

Jag erbjuder också bildvisning och föredrag om mina kurser och relaterade ämnen kring vardagsekologi, självförsörjning och överlevnad. Jag hjälper gärna till med att starta upp kursverksamhet inom dessa ämnen på andra orter.

ÅRSKURS I (grundkurs)
12 träffar andra lördagen i varje månad med start 13/3, klockan 9-16. Kostnad 1000:-
En unik kurs som handlar om vardagsekologi och självförsörjning. Varje träff har ett tema och mellan träffarna arbetar du med olika teoretiska och praktiska uppgifter. Exempel på tema kan vara ekologi, odling, vilda växter, byggande, slöjd, konsumtion, livsmedel, landskapsvård, energi och hantverk.

ÅRSKURS II (fortsättningskurs)
12 träffar andra söndagen i varje månad med start 14/3, klockan 9-16. Kostnad 1000:-
Som ovan med liknande teman fast på en något mera krävande nivå. I kursen ingår ett eget projektarbete med skriftlig och praktisk redovisning.

KÖPSTOPP
10 träffar på en vardagskväll varannan vecka med start i februari. Kostnad 1000:-
Genom praktiska uppgifter och diskussioner med övriga kursdeltagare undersöker och förändrar du din konsumtion med sikte på att kunna leva mera miljövänligt, resursbevarande, solidariskt och uthålligt. Är du beredd att förändra din konsumtion och ditt sätt och leva, då är den här kursen något för dig!

KÖPSTOPP (Distans)
12 tillfällen med redovisning varje månad med start i februari. Kostnad 500:-
Som ovan fast allt sker över Internet.

SNICKERI & SLÖJD
10 träffar på en vardagskväll varannan vecka med start i februari. Kostnad 1000:-
Du får lära dig grunderna för att kunna renovera och tillverka egna föremål av trä. I kursen ingår materialkunskap, verktygskännedom, verktygsvård, arbetsteknik och ytbehandling. Vi arbetar i huvudsak med handverktyg och återbrukat virke.

ENKELT FRILUFTSLIV OCH ÖVERLEVNAD I NATUREN
8 gånger varannan helg, klockan 9-16. Kostnad 800:-
Vi vandrar ut i Tinnerö eklandskap i närheten av Linköping under en heldag. Varje träff har ett särskilt tema som bearbetas både teoretiskt och praktiskt. Kursen avslutas med en övernattning. Följande teman behandlas: Sårbarhet och beredskap, Människan i kris, Sjukvård, Eld, Mat & Vätska, Skydd, Orientering, Utrustning och Hantverk.

Alla kurser (utom Köpstopp Distans) arrangeras i Linköping med omnejd och sker i samarbete med Studiefrämjandet. Rabatt för ungdomar och andra med ont om pengar.

STUDERA, PRAKTISERA, FÖRBERED OCH AGERA!

Jan Gustafson-Berge

Under november kommer jag att arbeta med förpackningar som tema. Jag kommer att spara alla förpackningar som uppstår under månaden och med detta material som utgångspunkt kommer jag att:

1. Kategorisera och analysera dem med avseende på deras nödvändighet och funktion, vilket material de är tillverkade av, deras miljökonsekvenser osv.

2. Undersöka vilka direkta eller framtida alternativ som finns till respektive förpackning, samt pröva och utveckla dessa alternativ med syftet att minska mängden förpackningar som passerar genom mitt hem.

Förpackningar hänger dessutom intimt samman med sådana företeelser som naturresurser, avfall, kretslopp, källsortering, återvinning och återbruk. Även dessa frågor kommer jag att skriva om.

En bra och energigivande start på detta tema är att besöka SVT Play och söka på dokumentären "En ocean av plast".

Många personer har samlat sitt skräp under olika tidsperioder för att verkligen kunna se den stora mängd material som processas i samband med vår typ av konsumtion. Läs t.ex. reportaget om amerikanen som samlade i ett år. Läs också om frilansjournalisten Mattias Hagberg som samlade sina sopor i ett år och skrev reportageboken SKRÄP.

Jan Gustafson-Berge

Sista lördagen i oktober månad samlades årskursen för att arbeta med landskapsvård i mindre skala, vilket betyder från den egna lite större trädgården upp till ett mindre skogsområde. Vädret var snudd på ofattbart vackert liksom platsen var nära sagans rike. Trädens gröna färger var nu omvandlade till en rik palett av gula, röda och bruna nyanser som gled in och ut i varandra. Vi höll till på Svärdsberg, en vänlig plats mittemellan två stora bostadsområden i Linköping. En annan vackrare och mänskligare plats, som varit och som kanske komma skall igen. Vår värd var förlorad i tiden men fann sig snabbt igen och matade oss med ett himmelskt gott kaffe med varm mjölk.

Under dagens förlopp arbetade vi med att fälla en del halvstora träd, rensa bort gammal och rostig taggtråd från en stengärdsgård, röja bort sly, slå med lie och räfsa på den lilla ängen samt beskära ett antal fruktträd. Trävirket vi röjde bort blev till ved och slöjdämnen.

I den långsamt fallande solens sken klöv vi ämnen av det virke som fällts och började hugga ur och tälja fram olika sorters skedar och slevar. Laddade med långsamhetens livgivande energi såg vi solens sken byta plats med månens och vi tog farväl i den växande skymningen.

En sådan här dag ska vårdas ömt i minnets bibliotek för att tas fram och läsas högt vid brasans sken när tiderna är mörka och kyliga.

Jan Gustafson-Berge

Införda saker
3 stycken böcker (2 begagnade och 1 nyinköpt)
Gaskök, gaslampa & gastub (från Återbruket där jag bor)
Elinstallationsmaterial till mitt fritidshus

Utförda saker
En rulle vattenlöslig brun klisterremsa
Tre trasiga och gamla böcker från 1800-talet
3 CD-skivor
Tidskrift från fackförening
En fin fågelmatare
4 långskaftade trädgårdsredskap
En gammal brandspruta
En äldre leksaksbarnvagn
5 kortskaftade trädgårdsredskap
3 par musangripna skidpjäxor

2 slitna och muspissade dynor till solstolar
2 stycken ryggsäckar förstörda av möss
En äggklocka
En grönsaksskärare/rivare i neonorange plast
2 tennbägare
Tenngjutningssaker
Diverse djurdelar i form av skal, tänder och ben
Silikon gjutmassa
Ett litet databord
En liten skumgummimadrass

5 böcker
En stor sax
2 plastkåsor
8 rejäla bälten av läder
En skärphängare av trä
Ett par indiska byxor
8 magnetlås med skruv
En burk med skärpspännen och söljor
1 påse dekornitar
1 påse öljetter

Diverse vandrarutrustning
En bastant trästol
En matberedare
Pressdukar för papperstillverkning
Däckel och guskbräda

Jan Gustafson-Berge

Gemensamt för olika konserveringsmetoder är att de går ut på att förhindra de nedbrytande mikroorganismer som får maten att ruttna, jäsa, härskna eller mögla alternativt att gynna positiva mikroorganismer som bevarar och förädlar våra livsmedel. De mikroorganismer som är aktiva är bakterier, jästsvampar och mögelsvampar. Två exempel på konserveringsmetoder där vi försöker gynna särskilda mikroorganismer är mjölksyrejäsning (bakterier) och jäsning av alkoholhaltiga drycker (jästsvampar). Att placera råvaror i stuka eller jordkällare kan på sätt och vis också anses vara en konserveringsmetod, men detta kommer inte att behandlas i denna text.

Några av tricksen vi använder är att tillsätta kemiska ämnen (socker och ättika) som skapar ogynnsamma miljöer för mikroorganismerna, ta bort luft genom hermetisk inkokning eller tillförsel av vatten, höja eller sänka temperaturen för att döda eller söva mikroorganismer samt minska vattenhalten under 20% genom torkning.

Vad gäller utrustning har du troligen en del redan i ditt kök, något kan köpas på loppisar och ytterligare några saker behöver du köpa speciellt och nytt. Köp kvalité från början så kan andra ärva sakerna från dig sedan. Det här har du stor nytta av vid konservering: Stor gryta på 10 liter, konserveringsgryta med ställning och termometer, ett stort antal glasburkar och glasflaskor, kökshanddukar, saftsil med silställning (alternativt en sliten kökshandduk och en upp- och nervänd stol), lång glastermometer upp till 200 grader Celsius, bra skärknivar (liten och stor), urkärnare och skalare, stor skärbräda, tratt och sylttratt (gör du själv av en plastflaska med vid hals), rostfria bunkar, rivjärn eller matberedare, hålslev och skopa samt en stöt/kross. På bilderna nedan ser du delar av den utrustning som behövs samt exempel på burkar och flaskor med något av det jag konserverat i höst. På bortre raden från vänster ser du ingefärapäron, körbärssylt, mjölksyrejäsning med vitkål, morot och lök, ättiksgurka, rosenkvittenmos och fläderbärssaft. På främre raden från höger ser du plommonsylt med bitar av rosenkvitten, blåbärssylt, tomat- och chilisås, äpplemos och lingonsylt.

En viktig faktor vid all konservering är renlighet och sterilisering av utrustning. Håll arbetsytor och händer rena och se till att kökshanddukar är nytvättade. Ha en stor gryta med kokande vatten där redskap och glasburkar kan kokas i minst 10 minuter innan de kommer till bruk.

I den här texten kommer några konserveringsmetoder att beskrivas med hjälp av ett typiskt recept som kan tjäna som ingång till ett fortsatt konserverande. De flesta allmänna kokböcker (särskilt lite äldre innehåller ytterligare beskrivningar och recept). En äldre bok jag älskar och rekommenderar är: "Hemkonservering. Modern handbok i konservering av bär, frukt och grönsaker". Med modern menas 1940-talet och boken kan finnas i andrahands-affärer och antikvariat. Torkning finns redan en utförlig text om på den här bloggen under kategorin självförsörjning. De metoder som introduceras är mjölksyrejäsning, inkokning med socker, inläggning med ättika och råkonservering.

Mjölksyrejäsning
Boktipset här är "Mjölksyrejäsning av grönsaker" , Syrans Förlag (9197345709), av Annelies Schöneck. Gör också ett besök hos Tistelvind som mjölksyrejäser i en större skala. Denna metod är ett exempel på där vi gynnar vissa bakterier på bekostnad av andra. De lämpliga mjölksyrebakterierna förekommer naturligt i grönsaker och när grönsakerna sönderdelas, vätskas, tillförs cirka 1,5 viktprocent salt och till en början placeras varmt så startar jäsningsprocessen, som också kallas fermentering.

Den klassiska grönsaken är vitkål (surkål) men jag brukar blanda ut med lite annat för att det ska smaka lite mer varierande och se aptitligare ut. Det finns särskilda jäskärl av keramik med vattenlås men det går bra att jäsa i stora glasburkar med skruvlock eller med gummiringar och metallspänne.

Rensa och skölj de grönsaker du vill arbeta med. Se till att all utrustning och dina burkar är väl rengjorda. Strimla eller finhacka vitkål (1-2 kg.), äpple (2 st.), gul lök (2 st.) och morot (4-6 st.). Detta blandas med kummin, enbär, filmjölksvassla och 1,5 viktprocent havssalt i en rostfri bunke. För att få en smakreferens och lite magiskt spad att tillföra blandningen kan du köpa en liten burk med Tistelvinds surkål. Allt stötes eller bankas tills massan börjar safta sig och då packas den på rena glasburkar. Se till at det finns vätska över massan annars kan du slå på lite kokt och kallt vatten. Glasburken ska sedan stå i 3-4 dagar i 23-25 grader, alternativt två veckor i rumstemperatur så att mjölksyrejäsningen kommer igång. Därefter förvaras burken i kylskåpet 3-4 veckor innan den är färdig för att äta. Den färdiga produkten förvaras mörkt och kylskåpssvalt för längre hållbarhet. Har du mjölksyrat i stora burkar kan du lägga över några dagars behov i en mindre burk så behöver du inte öppna den stora burken så ofta.

Inkokning med socker
Den här metoden bygger på att en hög sockerkoncentration verkar konserverande. Därför rekommenderas vanligtvis mycket socker, även om mängden varierar beroende på vilka bär eller frukter som ska konserveras. Jag använder bara så mycket socker som min egen smak tycker är bra. Som kompensation är jag extra noga med renlighet, sterilisering av utrustning, flaskor och burkar genom kokning och lämplig förvaring. Inget extra konserveringsmedel förutom sockret behövs och förtjockningen ordnas med naturligt förekommande pektin. Generellt är knappt mogna bär och frukter mera pektinrika och särskilt rika på pektin är svarta och röda vinbär, krusbär, citron, apelsin, syrliga äpplen, plommon och min favorit rosenkvitten. Dessa sorter är alltså lämpliga att blanda med sådana som är fattiga på pektin. Utgångsläge för experiment med andra ord!

Sylt: Din bär- och fruktråvara rensas på lämpligt vis från eventuella skal och kärnor som inte ska vara med samt sköljes i vatten. Koka upp försiktigt (eventuellt med lite vatten på botten av grytan) högst 10 minuter och stöt sönder vid behov. Tillsätt socker tills det smakar bra och koka några minuter till. Häll upp den heta sylten på kokade burkar och sätt på locken. Vänd upp och ner på en ren handduk och låt svalna. Förvaras mörkt och svalt. Exempel på råvara kan vara plommon och rosenkvitten, vita och röda vinbär, björnbär eller blåbär.

Saft: Din bär- och fruktråvara rensas och sköljes i vatten. Koka upp försiktigt med lite vatten på botten av grytan och mosa sönder så att all saft kommer fram. Häll geggan genom en saftsil eller en sliten och ren kökshandduk ner i ett kärl. Häll tillbaka saften i grytan, koka upp igen och tillsätt socker tills det smakar bra. Häll upp den heta saften på kokta flaskor och sätt på korkarna. Låt svalna och förvara sedan mörkt och svalt. Exempel på råvara kan vara svarta vinbär, körsbär eller fläderbär.

Det nystartade syltningssällskapet arbetar för att utveckla den småskaliga syltkokningen och kan bistå med information, utbildning stöd för dig som vill starta egen verksamhet inom området.

Inläggning med ättika
De två klassikerna här är inläggning med gurka och rödbeta. Det florerar en stor mängd recept i böcker och på receptsidor på internet, och nästan aldrig är de likadana. De ingående mängderna av olika ingredienser varierar stort, så ta även mina recept med en nypa salt. Du får receptet från min senaste inläggning med gurkor, därför den något udda viktangivelsen (du räknar själv om efter dina förhållanden). Vid inläggning är det lämpligt att den tillförda ättikslösningen har en koncentration på 12% och mängden lag ska ju räcka till mängden gurkor, så att de täcks i burkarna. Mängden salt och socker tar du efter ditt eget smaksinne, likaså vilka kryddor och övriga mindre ingredienser du vill använda. Squash går att lägga in på samma vis som gurka och det går att lägga in alla sorters gurkor, korta som långa, små som stora eller smala som tjocka. En del gurkor kan vara lämpliga att skala.

Inlagd ättiksgurka: 1,4 kg. gurkor, (1 liten lök), gula senapsfrön, pepparrot, dillkronor och/eller dillfrön, (svarta vinbärsblad), 3 dl. vatten, 3 dl. ättika (12%), 4-5 dl. socker och 1 dl. salt.
Tvätta gurkorna och skala vid behov, skiva dem och fyll upp på nykokta glasburkar samtidigt som du blandar med (lök), senapsfrön, små bitar av pepparrot, dill och (svarta vinbärsblad). Koka upp lagen med vatten, ättika, socker och salt. Smaka av tills du är nöjd. Häll den kokheta lagen på burkarna, sätt på kokta lock och vänd upp och ner på handduk att svalna. Förvaras mörkt och svalt.

Inlagda rödbetor: 2 kg. rödbetor, 5 dl. ättika (12%), 5 dl. vatten, 0,6-0,8 kg. socker, hel nejlika (hel ingefära), pepparrot eller (vitpepparkorn).
Skär bort rödbetsblasten men låt skaftfäste och rotspets vara kvar. Tvätta rödbetorna och koka dem nästan mjuka i vatten (hellre lite fasta än för mjuka). Häll av kokvattnet och låt rödbetorna svalna. Skär därefter bort skaftfäste och rotspets samt skala rödbetorna. Visst har rödbetorna ett härligt färgämne i sig! Små rödbetor kan få vara hela eller halva och de större skärs i skivor. Koka upp lagen med ättika, vatten, socker och de kryddor du vill ha med. Portionera ut rödbetorna på kokta glasburkar och häll på den kokheta lagen. Sätt på kokta lock och vänd upp och ner på handduk för att svalna. Förvaras mörkt och svalt.

Fler recept och information om ättika hittar du hos Perstorp Ättika.

Råkonservering utan socker
Innan sockret var i var kvinnas mun användes torkning, insaltning, rökning och jordkällare mera frekvent. En annan metod utan socker som inte behöver mer än råvara, kokt vatten och ett förvaringskärl är råkonservering. Vissa bär och frukter innehåller i sig själv en större mängd konserverande ämnen i form av fruktsyra och bensoesyra och kan därför klara sig utan tillsatta sådana. Exempel på sådana är lingon, hjorttron, omogna krusbär och rabarber.

Koka upp vatten som får bli kallt igen. Koka flaskor (gärna med lite vidare hals) eller burkar (gärna med lite smalare hals), lock eller gummiringar i en gryta i tio minuter. Ta upp dem och låt dem rinna av och svalna på en ren handduk. Skölj och rensa dina råvaror. Rabarbern skärs i mindre bitar (kan skalas innan). Fyll behållarna och fyll på med det kokta vattnet nästan ända upp till kanten och stöt dem så att all luft kommer ut. Tillslut noga och förvara svalt och mörkt.

Jan Gustafson-Berge

Mycket av det arbetssamma ligger i urkärning och rensning av det torkade så att frö och bär skiljs från det som inte ska vara med. I mindre skala duger det att plocka med fingrarna. Nästa steg är att skilja "agnarna från vetet" med hjälp av mekaniska rörelser eller vind. I större skala kan säkerligen anordningar med siktar och sållar hjälpa till. Här finns med andra ord en del att utforska och utveckla.

Fläderbär
Blommorna och bären från flädern har verkligen olika karaktär. Blommorna är vanligtvis använda till framförallt saft men även som ett medicinskt verksamt te. När jag var liten hade mina föräldrar en odlingslott där det fanns ett stort fläderträd , i vilket jag tillbringade många timmar med att klättra och bygga kojor. Vi gjorde ingen fläderblomssaft vad jag minns, däremot kokades det varje höst en omgång fläderbärssaft som kom fram och dracks varm i förkylningstider. Nere i min farmors källare pluppade det även ur damejeanner med vin på bl.a. fläderbär. Bären har en smak som inte genast låter sig omfamnas, men efter ett tags umgänge kommer dess sanna karaktär fram och kan uppskattas.

Jag har gjort saft på bären och receptet är enkelt. Släng i de sköljda bärklasarna (eventuellt något rensade på de grövsta stjälkarna) i en stor gryta och låt de få ett försiktigt uppkok, krossa bären med en stöt och sila fram saften genom saftsil eller sliten kökshandduk. Häll tillbaka i grytan, låt sjuda och tillsätt socker efter smak. Koka glasflaskor i vatten en stund, ta upp dem och fyll på den heta saften nästan ända upp och sätt på korken hårt. Låt svalna och förvara mörkt och svalt.

Jag har även igång försök med lufttorkning av hela klasar. De enstaka bären är mycket runda och sticker snabbt iväg åt olika håll vid hanteringen. Går de sönder visar de sig vara kraftigt färgande. De största och bästa klasarna valdes ut, skakades lite så att lösa bär trillade bort och sedan hängdes de helt sonika upp på trådar i mitt nuvarande "torkrum" (läs: arbetsrum i hyreslägenhet).

Torkningen fungerade bra. De allra största klasarna kan med fördel delas på hälften innan de hängs upp för att undvika att det möglar i mitten av klasen. Sötman ökar betydligt i de torkade bären som är goda och trevligt knastriga. De ser ut som svartpepparkorn. Det arbetssamma är att skilja de torkade bären från sina små skaft. Både för torkning och rensning har jag haft stor nytta av en torkbricka som passar i min mobila torkställning. Brickan består av en playwoodbotten med tunna och låga träkanter runt om. I den fick bären sluttorka på en bit brunpapper och sedan kunde jag skilja bären från de små stjälkskaften genom att rulla dem i omgångar mellan handflatorna. Genom att lyfta lite på brickan och skaka försiktigt rullade bären neråt och en del stjälkskaft fastnade på vägen och kunde tas bort med en tårtspade med raka kanter. Denna procedur fick upprepas ett antal gånger innan bären var i stort färdigrensade. Jag råkade dessutom ha ett durkslag med hål som var perfekt anpassade för torkade fläderbär. Genom att röra runt med handen och skaka på durkslaget trillade det sista skräpet ut genom hålen.

Ekollon
Syftet med att insamla ekollon är att de efter behandling går att använda som föda och som beståndsdel i surrogatkaffe. Ett sätt att få bort ollonens kärvhet och beskhet är att rosta dem. Jag har gjort ett första misslyckat försök med att rosta ekollon i en stekpanna av gjutjärn. Jag hade glöd både över och under stekpannan och resultatet blev att vissa ollon inte hade rostats alls medan andra hade förkolnat. Det var svårt att rensa fram ekollonen bland glöden och jag hade ingen kontroll över rostningsgraden. Nästa gång ska jag rosta dem i en plåt med kanter ovanpå glöden så att ollonen kan ses och omröras till perfekt rostning. Efter rostning skalas de och kan sedan malas till mjöl.

Svarta vinbär
Inget ovanligt bär som ger en otroligt god saft och en kraftigt smakande sylt. Jag försökte i somras att torka vinbären utan tillsatsenergi. Tyvärr går det inte att reglera värmen i vår lägenhet (det sköts automatiskt) vilket gjorde att jag inte kunde öka värmen några grader som jag helst ville. Jag bredde ut de rensade bären på en torkolla som hade plywood som botten och tunna trälister som kanter. Fruktflugorna visade ganska snart intresse för bären så dörren till rummet fick hållas stängd och en handduk lades över bären. Jag reste bort två dagar och när jag återvände hade en del bär börjat mögla med ett småprickit vitt mögel. De mögliga bären rensades bort och resterande fick stå i 50 gradig ugnsvärme några timmar tills den mesta fukten avdunstat. Därefter torkade jag bären klara på torkollan. De torkade bären blev väldigt smakrika och fungerar som en syrlig ersättare till russin.

Enbär
Om man inte tänker göra enebärsdricka så går det inte åt särskilt många enbär under ett år, men det är väldigt trevligt att ha en glasburk med torkade enbär till hands för kötträtter och mjölksyrejäsning. Bären innehåller mycket kolhydrater i form av glukos och fruktos. En energigivande dryck kan kokas av 1 dl. bär och en halv liter vatten. Jag handplockade bären men det går också vid behov av större skörd att lägga ett tygstycke under busken som sedan skakas eller bankas på med en stör. Bär (och en del skräp) ramlar av och kan sedan rensas fram. Bären torkas liggande på en kartong eller torkolla.

Nypon
Tyvärr var jag lite för sent ute med insamling av nypon, så det blev inte så mycket i år. Vresros har de största nyponen och ger också det största utbytet per nypon. Annars är det olika sorter av vildväxande nyponros som gäller och de finns både med avlånga och mera runda nypon. Plocka de största och finaste. Rensningen är jobbig men med rätt sinnelag är det ganska trevligt att sitta några timmar i goda vänners lag, höra spraket från köksspisen, samtala och kanske dricka något gott.

Dela nyponen på mitten och gröp ur kärnorna från botten och uppåt med en tesked. Torkas enkelt på ollor utan tillsatsvärme. Kan sedan malas till pulver eller kokas som de är till ett gott te. Nyponmos är enklare att göra. Koka nyponen mjuka och passera genom passervagga eller med passertillsats i köksmaskin. Värm upp (sockra om du vill) och häll på små heta burkar eller frys in i portionsförpackningar.

Mållafrön
Jag lät några mållor få vara kvar i mitt grönsaksland och imponerades av hur mycket frö en planta producerade. När fröna började falla av vid beröring, repade jag av dem ner i ett tvättfat och de flesta fröna lät sig villigt föras dit. En del var omogna och höll sig kvar medans andra trillade utanför baljan och får bli till nya mållor nästa år. Jag torkade fröna utspridda på en isärtagen papperskasse, rörde omkring då och då och passade på att rensa bort lite småblad och annat krafs när jag ända var där. Har hittills använt dem i brödbullar och i gröt där de blev som små välsmakande svarta prickar. Fröna kan även användas i soppor och grytor.

Penningört
Denna trevliga växt kallas också för ogräs och växte i min grönsaksodling. Jag skördade en omgång gröna frökapslar som finhackade var goda i sås till fisk. Dessutom la jag in en deciliter tillsammans med äppelcidervinäger i en mindre glasburk. Jag lät plantorna stå kvar och skördade resten av fröställningarna när de första fröna började trilla ur vid beröring. Jag lät dem ligga i en skokartong och tryckte på dem tills alla frön ramlat ur. Genom att lyfta upp växtmaterialet (utomhus) och låta det falla ner i skokartongen igen så vindsållades skräpet bort och fröna samlade sig i kartongen. Jag använder dem som krydda och de smakar som en blandning av senap, pepparrot och beska sesamfrön.

Dillfrön
Dillen på en av mina odlingar i Linköping gav väldigt fina kronor och när fröna började bli bruna klippte jag ner dem i en skokartong där de fick ligga tills fröna lätt trillade av vid beröring. Dillfröna var jobbiga att skilja från sina små skaft och det blev en hel del plockande i omgångar. Fröna ska jag dels ha som utsäde till nästa år och dels som krydda i bröd och mat.

Körvelfrön
Dessa avlånga och lakritssmakande frön skördade jag gröna tidigt i somras och lät torka. De fungerar malda som brödkrydda.

Rönnbär
Under hösten har jag smakat mig igenom ett större antal rönnbär från olika träd jag passerat. Jag har då kunnat konstatera att både färg, storlek och smak varierar från träd till träd. Det kan alltså vara värt att välja ett träd med stora och välsmakande bär. Rönnbäret kan få stå som ett tydligt exempel på hur födoämnen kan bli stigmatiserade och få ett dåligt rykte som förmedlas från generation till generation. Det verkar vara en allmän kunskap (ofta inte baserad på egen erfarenhet) att rönnbär är så sura att de inte kan ätas. Min erfarenhet säger tvärtom att det är en smaksensation att äta ett rönnbär.

Tag ett fint rönnbär i munnen och bit försiktigt hål i det så att den friska syrligheten känns i munnen. Tugga därefter försiktigt på bäret och upplev konsistensen och smaken av bärmassan. Allra sist bearbetas skalet och de små kärnorna och en svag smak av bittermandel kan anas.

Det klassiska är att göra gelé av rönnbären. Jag har hängt upp fina klasar att torka på en lina och använder bären som en krydda, antingen hela eller som ett pulver.

Slånbär
Plocka stora bär när Fabror Frost har kommit på besök eller ge dem frosten själv i frysen. Klassikerna här är saft och kryddad sprit. Jag torkar dem på en torkolla med kanter och har dem som ett ganska sött och uppiggande godis.

Sibirisk ärtbuske
Denna buske är ganska vanlig i bostadsområdenas rabatter och planteringar. Skörda ärtskidorna precis innan de har öppnat sig och kastat iväg sina frön. Skidorna vrider upp sig på ett vackert vis och sprätter iväg fröna en bit bort. Förvara baljorna torrt i rumstemperatur i en sluten papperskasse och låt fröna kasta sig ut, eller hjälp dem på traven genom att trycka och röra omkring lite. Fröna är proteinrika och kan efter blötläggning kokas och ätas.

Rosenkvitten
Varken bär eller frö utan frukt. Den förekommer ganska vanligt som prydnadsbuske i offentliga rabatter och i privata trädgårdar. Där finns de för sin ogenomtränlighet eftersom busken har ett intrasslat risigt växtsätt och taggar på grenarna samt för sina vackra blommors skull. I väntan på att min egen buske ska växa upp får jag skörda av grannarnas buske. Jag har känt till dess existens ganska länge men först i år tillägnat mig dess frukter som ser ut som små och skrynkliga äpplen med en dragning åt citron. Den kallas ibland med all rätt för "Nordens citron" eftersom den är mycket syrlig. Frukterna är mycket rika på pektin och kan användas tillsammans med andra bär och frukter som saknar sådant.

Jag har använt färska bitar av den i matlagning och för att bättra på smaken hos plommonsylt. Frukten delas då och kärnor och kärnhuset skrapas ur, varefter halvorna skalas. Ska bitarna torkas skärs den i tunna skivor och torkas på en kartongbit eller olla. Ett friskt och smakrikt mos kan göras genom att de hela frukterna skärs i bitar och kokas med lite vatten i en gryta. Efter några minuter löses fruktköttet upp och "smälter" till ett tjockt mos, som kan spädas med lite vatten. Passera allt och häll tillbaka det passerade moset i grytan. Koka upp försiktigt och tillsätt socker tills den perfekta brytpunkten mellan syrligt och sött uppnås. Häll på heta glasburkar.

Jan Gustafson-Berge

Mina målsättningar var för september och blir likaledes för oktober:

att bara handla eller konsumera lokalt (eller regionalt) producerade och distribuerade livsmedel i form av råvaror och beredda matprodukter.

att bara handla ekologiska produkter.

att visa på alternativ till den globala livsmedelsindustrins produkter.

Punkt två är lätt då vår konsumbutik är välsorterad på KRAV-märkta och andra ekologiska produkter. Undantagen från det ekologiska spåret var få under september månad. Punkt ett är svårare då det är ytterst få av de ekologiska produkterna i konsumaffären som också är lokala eller regionala. På de få platser i Linköping där det finns lokala eller regionala livsmedelsprodukter att inhandla är det då istället svårt att finna ekologiska sådana. Bondens Marknad, som tyvärr bara existerade under 8 veckor under augusti-oktober, var det bästa exemplet på en marknadsplats där de båda önskemålen kunde kombineras.

I min tidigare publicerade text "TOMATEN TALAR!" konstaterade jag att det bästa alternativet till den globala dödsmedelsindustrin är att odla själv eller tillsammans med andra. Att kunna odla mat och hantera växlighet kommer att bli en avgörande kunskap för de som vill leva och överleva på ett gott sätt. Jag rekommenderar alla som inte odlar att börja genast. Låna någon grundläggande odlingshandbok, studera och förbered dig inför kommande odlingssäsong. Jag tycker själv att Lena Israelssons bok "Handbok för köksträdgården", W&W, (978-91-46-21595-0), är en bra, trevlig och vacker bok att starta med. Odlingsmark finns i stigande skala från fönsterbrädan, balkongen, uteplatsen, gården där du bor, din eventuella villaträdgård, på koloniträdgårdsområden, vid fritidshuset, som arrende hos någon jordbrukare eller på någon outnyttjad mark i din närhet (impediment brukar det kallas med byråkratspråk). Det finns kurser att gå och flera odlingsföreningar, med tidskrifter och lokal verksamhet, att bli medlem i.

Jan Gustafson-Berge

Införda föremål
Fruktpress (egen tillverkning)
4 st. droppringar till kajakpaddlar
Träd och buskar till fritidshuset
Färgpatron till skrivaren
Luftsolfångare, 140x75cm (egen tillverkning)
Vagnsbult, muttrar och brickor
Ett antal glasburkar för konservering
En stor trälåda till uteförvaring av grönsaker och konserver

Utförda föremål
3 CD-skivor
Vitrinskåp (gåva till yngsta sonen)
10 st. klädhängare av trä
Litet konstskåp (gåva till Gunnel i Göteborg)
En klädhängare av plast
2 små konservglas (burkar)
Skåp till Cia (60 års-present)
Låg brun bokhylla (1940-tal)
2 halvtrasiga trähyvlar
Diverse verktyg

En liten trälåda
Tvättklämmor av plast + 10 små trätvättklämmor
Badminton-rack (sönderspelat)
En djup tallrik (sönderslagen)
5 st. svarvjärn
En lockbettel + en äldre skruvmejsel
En mattkniv med böjt blad
5 st. stämjärn
Skumgummibitar
3 små glasburkar

En liten emaljerad burk med lock
En smal pärm med pappersinnehåll
Tidskriftssamlare
Trådrulle av plast till metalltråd
2 st. paket Erva-mate (grönt te) + silsked
vandringsstav av björk
1 struthätta
2 mjukisbyxor
5 undertröjor
3 tunikor

3 mantlar
En ljuskrona med hängande runtecken
Ett knippe plastad spiralfjäder för gardinupphängning
Ett litet städ av en bit järnvägsräls
2 gamla fogsvansar med trähandtag
En burk med fina pärlor av glas, mineral och ben
2 anteckningsböcker
Gasbinda
En påse med små skinnbitar
En bok om Indien med CD-skiva (Zent)

Jan Gustafson-Berge

LÖV - en lokal valuta
Vi började dock med det andra försöket att testa en lokal valuta jag håller på att utveckla som går undet namnet LÖV. LÖV ska bli ett äkta bytesmedel som ska fungera som ett förenklande hjälpmedel när flera aktörer ska byta varor och tjänster vid ett och samma tillfälle, t.ex. vid en marknad.

Alla kursdeltagarna hade med sig egenodlade råvaror eller egenförädlade produkter som kunde prissättas upp till ett värde av 120 LÖV. För enkelhetens skull anses ett LÖV motsvara en SEK. Innan bytesmarknaden startade gick vi alla omkring och diskuterade tillsammans prissättningen så att den var rimlig. Därefter bytte alla varor ägare med hjälp av LÖVEN. När allt var över hade LÖVEN tappat sin funktion och eldades upp i köksspisen. Det var faktiskt en märklig känsla att ha fått en massa varor man ville ha samtidigt som alla pengarna fanns kvar. Ett av de stora destruktiva systemfelen i vår tid är räntan och tron på att pengar kan växa och bli mer värda. Läs mer om detta hos den räntefria banken JAK.

Konservering av livsmedel är livsviktigt
Vi är alla beroende av att livsmedel konserveras för att vi ska kunna överleva. För en människa som strävar mot självförsörjning är det även nödvändigt att själva behärska de färdigheter som behövs för att det ska finnas mat under hela året. Gemensamt kom vi fram till att de olika konserveringsmetoderna antingen gick ut på att förhindra de nedbrytande mikroorganismer som får maten att ruttna, jäsa, härskna eller mögla eller att gynna positiva mikroorganismer som bevarar och förädlar våra livsmedel.

Äpplemustning
Kursdeltagarna delades upp i två grupper varav den ena mustade äpplen och den andra arbetade med mjölksyrejäsning. Den lilla mustfabriken hade satts upp vid eldstaden utomhus och i mitten tronade den stora grytan med kokande vatten som användes för att rengöra utrustningen. En nybyggd och förbättrad fruktpress fanns på plats och äpplena kunde också krossas med en förbättrad version av äppelkrossen. Det finns mer skrivet om äpplemust under kategorin Självförsörjning på denna blogg.

Mjölksyrejäsning
Inne i huset strimlades och finhackades vitkål, gul lök och morot. Detta blandades med kummin, enbär, filmjölksvassla och 1,5 viktprocent havssalt. Allt stöttes tills massan började safta sig och då packades den på rena glasburkar. Det ska finnas vätska över massan. Glasburken ska sedan stå i 3-4 dagar i 23-25 grader så att mjölksyrejäsningen kommer igång. Därefter förvaras burken i cirka 18 grader 3-4 veckor innan den är färdig för att äta. Den färdiga produkten förvaras mörkt och kylskåpssvalt för längre hållbarhet.

Ingefärapäron
Till middag åt vi en rejäl knytkalas-buffé och efter kaffet/teet bytte grupperna verksamhet där den ena gruppen fortsatte mustningen och den andra gjorde ingefärapäron. På Lövudden finns två sorters spaljerade päron varav den ena sorten var perfekt mogen för att läggas in i ingefärakryddad sockerlag. Ett fyrtiotal fina päron plockades ner, sköljdes, skalades, urkärnades och delades i halvor. Sockerlagen koktes samman tillsammans med päronen i 5-10 minuter. Päronhalvorna fördelades på kokta glasburkar med hjälp av hålslev, lagen fick ett uppkok, skummades och hälldes het i burkarna, nästan ända upp till kanten. Locken skruvades på hårt och burkarna vändes upp och ner att svalna.

Klockan hann bli sent innan vi var färdiga och drygt hälften av gruppen packade samman sina saker, bytesvaror, mustflaskor och burkar med konserverade livsmedel för att bege sig hemåt i mörkningen. Några stannade kvar för att städa, diska och samtala tills det blev dags för den sköna sömnen. Ute var det tyst, mörkt och en fantastisk stjärnhimmel utklassade all världens dokusåpor.

Jan Gustafson-Berge