BACKABERG/ELDÖGA - Självförsörjning och vardagsekologi med odling, hantverk, konst, kurser och experimentell verksamhet.

Eftersom Lövudden är ett "fritidshus" faller det sig naturligt att det är under sommaren som jag tillbringar mest tid där. Under juli månad har jag varit där 19 dagar och under augusti blir det troligen cirka två veckors närvaro. Vid längre vistelser hinner jag med både vardagsliv, det nödvändiga skötselarbetet, olika projekt och mera "slappa" aktiviteter. I detta inlägg ger jag inblickar i några av de projekt och aktiviteter som varit särskilt närvarande under denna sommar.

Körsbär
Vi har 7 givande körsbärsträd på vår tomt och från att ha varit ett lyxbär har nu körsbäret blivit ett vardagsbär för oss. Ett av träden är en gulröd bigarrå och resten är moreller, varav 2-3 är planterade av människa och resten är självsådda/förvildade träd. Vi har i omgångar sammanlagt plockat ungefär 40 kg. körsbär med många olika metoder från att stå på marken till att klättra högt på stege. En del har vi ätit upp direkt och en del har förädlats till en mycket god saft. Efter att ha inhandlat en bra körsbärsurkärnare har vi också fryst in extra fina bär och kokat sylt. Drygt 8 kilo bär har satts på jäsning för att bli körsbärsvin.

Utekök
Vid det uthus som inrymmer snickarbod och vedbod har jag börjat bygga ett utekök. Tanken är att detta kök ska träda i funktion när kurser och andra större sällskap är på Lövudden. Då ska vi kunna laga mat till många personer, arbeta med konservering, slabba med vatten och sörjor m.m. på ett smidigt sätt. I ena änden ska det också installeras en dusch som får sitt vatten från himmelen och sin värme från solen eller elden.

Bygget ska kosta så lite pengar som möjligt och präglas av ekologiskt tänkande. Så lite material som möjligt ska köpas och det betyder i detta fallet att bygget innehåller långsam tid. Arbetet utförs med handverktyg. Det enda undantaget är en batteridriven borrmaskin som får hjälpa mig att borra och skruva.

Jag har börjat med att gräva två hål och gjutit två plintar med armering. Cement är knappast ett ekologiskt byggnadsmaterial men jag hade ett antal säckar liggande från ett tidigare liv. Genom att blanda i mer sand och fylla på med tvättade stenar går det inte åt så mycket cement och mina tio säckar räcker till de fem plintar som ska gjutas. Jag har utvecklat en enkel och isärtagbar form, så jag gjuter en plint i taget. Bitar av armeringsjärn fanns på tomten. För de två första sektionerna av stolpar och takreglar samt hammarbandet har jag återanvänt virke som förra ägaren lämnat kvar. Jag har köpt byggbeslag av metall för att fästa stolparna i plinten och tagreglarna mot uthusets vägg.

Kökets storlek är anpassad till de fem takskivor av korrugerad plåt som låg och drällde på tomten. Jag har fått tillstånd av bonden att röja en gångväg från vår tomt ner till sjön och längs sjön bort till bryggan och att då också ta ut virke till stolpar och reglar. Köksinredningen kommer att byggas av återbrukat virke med ett komplement av en inköpt begagnad diskbänk. Jag tänker också väva vassmattor som kan fungera som vind- och insynsskyddande väggar under sommarhalvåret. Jorden på marken grävs bort och transporteras till jordkällaren som behöver påfyllnad. På marken läggs det istället grovt grus med inblandning av mindre stenar från grustaget. Insamlat regnvatten från uthus och utekök används till dusch, rengöring och disk.

Skörd
Ute i markerna har vi framförallt plockat svamp av den sort som kallas för "sommarkantarell". Den kommer tidigt och är lite ljusare än den riktiga kantarellen, men lika god och rolig att plocka. Svampen har vi mestadels ätit upp direkt som ingrediens i stuvning och sås. En del har vi också torkat genom att sy upp delade svampbitar på trådar som i sin tur hängs upp i taknivå i ett inte så ljust, luftigt och torrt rum. En hel del blåbär har också hamnat i korgen och av dem har vi fryst in några hela samt kokat en mycket god och kraftfull sylt.

I grönsaksträdgården har det funnits (och finns) mycket att skörda. Med tanke på att det som nu är grönsaksodling i höstas var gräsmatta är jag mycket nöjd med resultatet. Trädgården blev mycket mer omfattande och givande än jag hade planerat. Grävningsarbetet har kunnat hållas på en rimlig nivå genom att jag bl.a. byggt odlingsbäddar direkt på gräsmattan. Långa odlingsbäddar i nordsydlig riktning har skapats genom att grövre organiskt material (trädgårdsrens, kartonger och hackade grästorvor) har lagts i botten. Ovanpå detta har jag fyllt på med en blandning av fin sand från grustaget och återvunnen gödsel från den raserade ladugårdens gödselstack. Vi har på tomten sammanlagt 300 kvadratmeter gräsmatta som vi klipper med elgräsklippare. Gräset som hamnar i uppsamlaren har till 100% använts som marktäckning ovanpå odlingsbäddarna. Odlingen har hittills vattnats enbart med regn och insamlat regnvatten.

Vitlök satte jag i höstas i en odlingslåda där den fick växa i sand och gödsel och med gräs som marktäckning. Röd och gul lök sattes i v-formade rännor som fylldes med sand och gödsel, vilket efterhand täcktes med gräsklipp. Skörden av framförallt gul lök blev väldigt fin. I skafferiet hänger nu några lökflätor.

En växt jag tycker väldigt mycket om är märgärt. Jag fick utsäde för 6 år sedan av en man som samlar in och odlar äldre sorters köksväxter. Han kallade den för "Östgöta märgärt". Märgärten är som en sockerärt fast bättre enligt min mening. Den kan sås tidigt och växer frodigt till över två meter om den får kvistar eller nät att klättra på. De första små platta ärtskidorna kan ätas som de är eller hastigt kokta serverade med smör och salt. Efter ett tag börjar ärtorna utvecklas och baljan blir för trådig för att ätas. Ser skörden ut att bli stor kan man lyxa till sig och äta upp de späda ärtorna som de är eller lätt kokta. I det här stadiet väljer jag ut ett antal fina exemplar som ska få bli till nästa års utsäde. Nästa skördeomgång är precis när baljorna börjar skifta från grönt till aningen vitgult. Då skördar jag alla baljor som kommit till detta stadium förutom de som ska bli utsäde. Baljorna brukar vara sprängfyllda av de mellan 6-8 ärtor som trycker där inne (än har jag inte hittat någon med fler än 8 ärtor i baljan). Ärtorna blir stora, goda och mycket matiga.

Ärtorna skördas fram genom att stjälken dras upp som ett blixtlås på baljans konkava sida. Därefter öppnas baljan med tumnaglen och ärtorna kan spritas ner i ett kärl. Ibland kan en larv ha tagit sig in i baljan och ätit på en eller flera ärtor som därför hamnar i komposten istället. Dessa gröna ärtor kan kokas 5-10 minuter och därefter ätas upp som de är eller i passande maträtter. De konserveras genom att frysas som de är eller genom att behandlas i konserveringsapparat, inlagda i glasburkar. Den här skörden av gröna ärtor kan ske 2-3 gånger innan det är dags för slutskörden. Då har skalet på baljan blivit gult och öppnar sig lätt. Även ärtorna inuti har börjat gulna och torka. De baljor som valts till utsäde plockas för sig och dessa utvalda ärtor förvaras efter torkning på ett mörkt och torrt ställe. Resten av baljorna spritas ur och torkas och kan därefter förvaras och användas på samma sätt som gula ärtor. Växtresterna hamnar i komposten eller läggs ut på odlingsbädden som ytkompost. LEVE MÄRGÄRTEN!

Även liten skörd kan vara en stor skörd. I år upptäckte jag och integrerade penningörten i mitt liv. Det är ett s.k. ogräs som odlar sig själv och har fått sitt namn efter de myntlika fröskidorna. De kom ganska rikligt bland jordärtskockorna och jag lät dem stå kvar. De färska fröskidorna och fröna kan användas som de är, t.ex. finhackade i sallad eller i en vit sås till kokt fisk.

För att få ta del av fröna gäller det att ingripa vid rätt tillfälle. Fröskidorna blir gula och vid beröring öppnas de och de små bruna fröna trillar ner på marken. Så ta dem precis innan detta stadium. Klipp ner fröställningarna i en behållare, dra bort stjälkarna och tryck sönder fröskidorna. Genom att hålla upp fröskidorna i handen när vinden är lagom så blåser de bort och fröna trillar tillbaka ner i behållaren. Skörden blir inte stor i kvantitet betraktat, men se penningörtens frön som en krydda i livet så ändras "mätstocken". Fröna är enligt min mening mycket goda och smaken är en mix av senap, pepparrot och beska sesamfrön.

Jan Gustafson-Berge

Under maj månad har jag haft förmånen att tillbringa tre helger, sammanlagt 9 dagar, på Lövudden. Det har varit varmt på dagen, men fortfarande rörde sig termometern ner mot noll under vissa nätter. Den tredje helgen kom det efterlängtade regnet som tvättade rent, skärpte alla färger, fyllde på i vatentunnorna och vattnade de törstiga grönsakerna. De olika sorterna av körsbär och slånbuskarna tävlade om vem som kunde slösa mest med vita blomblad och trädgårdens jättestora bigarråträd fejkade snöstorm.

Debut som båtförare
Vi hade turen att få köpa en begagnad roddbåt (Finnspeed) av några bekanta som bor i Skrickerum, en by några vikar bort på andra sidan av Vindommen. Så lastade med en nyinköpt elmotor av märket Minn Kota Endura 40, ett nyladdat fritidsbatteri och en flytväst körde vi med gasbilen till våra vänner och hälsade på i deras trivsamma hus. Båten kom i sjön och för första gången skulle jag köra en båt alldeles själv. Det var nervöst och motvind hela vägen. Vattenlandskapet stämde inte med kartan och jag trodde jag kört fel flera gånger. Men fram kom jag, eller rättare sagt, nästan ända fram. De sista 500 metrarna fick jag ro då batteriet hade slut på energi för att driva motorn. En och en halv timme i lättlastad båt, med full fart i motvind var vad mitt 60 ah fritidsbatteri klarade av och det var ganska bra gjort.

Grönsaksodlingen
Arbetet med odlingen har fortsatt. Efterhand som nya sorter ska i jorden gräver jag upp mer land enligt den sedvanliga proceduren. Grästorven skalas av, jorden vänds upp och ner och alla klumpar hackas sönder. Trädrötter, stenar och rotogräs rensas bort, fin sand och gödsel hämtas för att blandas med jorden som till sist luckras med kultivator och räfsas. För potatis och lök valde jag en annan enklare metod då jag inte orkar gräva upp så mycket land i år. V-formade diken av två storlekar grävdes ett spadtag ner i gräsmattan och det borttagna lades på ömse sidor om dikena. Sand och gödsel blandades ner och i detta sattes förgrodd potatis och sättlökar av gul och röd kulör. Ovanpå detta ströddes nyklippt gräs. Bönlandet ordnades också utan grävning. Redan i höstas täckte jag gräsmattan med kartong och ett tjockt lager med löv och annat organiskt material från trädgården. Ovanpå detta fyllde jag nu på med två rullebörar sand och dito välbrunnen kogödsel. Allt blandades väl och en upphöjd odlingsbädd formades. Tre ställningar av tipi-modell sattes fast i jorden och två sorters störbönor såddes. En av högtidsstunderna var att plantera den efterlängtade sparrisen (Gijnlim F.1) i den väl förberedda odlingsbädden. Så nu vajar fem stolta plymer av skira sparrisblad för vindarna.

Gräsklippning
Vår elgräsklippare (Rotak 43) har fått kämpa rejält för att klippa de delar av tomten som ska vara behagligt gångbar gräsmatta. Vi har även klippt på ställen som inte varit klippta på ett tag så den roterande kniven har fått många hack av stenar och bitar av trasiga tegelpannor. Det blir till att ta loss den och slipa fram en ny vass egg. Det är riktigt kul att klippa gräs. Det blir fint med kontrasten mellan det klippta gräset och trädgårdens uppstickande stenar och mera vilda partier. Klipparen har uppsamlare och ger därför en riklig mängd med utmärkt täckmaterial.

Nässelskörd
På en igenväxande liten åkermark bredvid vår tomt har kulturnaturen ordnat till en liten permakultur där nässlor har spridit sig från den nu raserade ladugårdens gödselstack. Varför odla själv när det odlar sig själv!? Det är bara att bocka och tacka och ge sig ut att skörda. Erfarenheten utrustade mig med tjocka byxor, långärmad tröja, handskar, en sax och en papperskasse. Eftersom det fanns oändligt med nässlor kunde jag lyxa till mig och bara ta de sprödaste 2-3 översta bladparen. En del la jag på tork på en hängande trevånings torkolla. Resten kokte jag i 5-10 minuter, finhackade när det svalnat och fryste in i portionsförpackningar.

Kraft och upplysning
En helg var en vän från Skåne på besök. Han är, bland mycket annat, duktig på elektricitet och fiske. Vid ved- och snickarboden fanns rester av gammal el och även skapligt nydragen el på utsidan av huset med säkringsskåp, jordfelsbrytare och eluttag. Jag hade önskat el in i huset samt på utsidan där utomhuskök och ett hygienutrymme ska byggas till på husets ena långsida. Jag hade samlat på mig diverse begagnat elmaterial och även köpt en del nytt. Efter en hel dags arbete var allt klart och det finns nu belysning och eluttag på lämpliga ställen.

Första fisken
En dag ägnade vi åt fiske och jag fick lära mig några av grunderna för att fånga några av de fiskar som finns i Vindommen. Vi började kasta från bryggan och redan efter några kast med en spinnare fick jag napp och upp kom en gös! Jag kände mig verkligen välkommen till sjön efter denna lyckosamma början (för mig). Vi körde sedan båten nära land med låg fart och lät flytande wobblers släpa efter båten. Unga hangäddor högg flera gånger och vi hade fullt sjå med att få loss dem från krokarna och släppa tillbaka de som var för små. Två lite större gäddor fick göra gösen sällskap i vattenhinken. Det var verkligen härligt att tyst glida fram på vattnet och få ta del av fiskandets hemligheter.

Den dagen avslutades med en god fiskmiddag. Gösen och en gädda lades i en oljad ugnsform och varvades med salt, peppar, en buljongtärning och lite vitt vin samt lök, purjolök, morot och tomat. Till detta kokade vi potatis. Dagen efter gick min vän längs stranden och kastade med en jigg och kom hem med två aborrar som grillades över glöd. Det var en högtidsstund att få äta denna goda fisk i sällskap med öl och hemgjord cider, i solnedgångens färgspel, lyssnande på eldens knastrande och fåglarnas läten.

Jan Gustafson-Berge

Under de två senaste helgerna har jag fått smaka på vårens ankomst till Lövudden. Söndagen den första helgen körde vi ut ytterligare ett lass med saker. Vi monterade upp nymålade bokhyllor och placerade ut alla de böcker vi kört ut vid ett tidigare tillfälle. Huset städades inför kommande vistelse under påskhelgen. Vi flyttade trädgårdsredskap och annan odlingsutrustning till vedboden där de hängdes upp eller ställdes mot en vägg. Jag hann också klippa klart ett fruktträd samt gräva lite i odlingslandet.

Under påskhelgen skulle hela familjen vara samlad och jag åkte ut två dagar innan för att värma upp huset, rengöra utedasset och fortsätta arbeta med odling och annat trädgårdsarbete. Vädret var fantastiskt med blå himmel och värmande sol under dagarna, en gnistrande stjärnhimmel, fullmåne och nära noll under nätterna.

Jag började med det tyngsta arbetet, nämligen att köra fyra lass med sand till den sista odlingslådan. Ytlagret blandades med kompost och sedan sådde jag en rad vardera med dill, plocksallat, senapskål (rucola) och majrova samt rädisa mellan dessa rader. I en av de andra odlingslådorna hade vitlöken börjat tittat upp genom det täckande grästäcket.

Det behövdes material till ett flätat staket och en hasselbuske på tomten skulle beskäras, så varför inte kombinera dessa behov. Först sågades de hasselgrenar bort som stack ut åt sidorna och ner mot marken. Därefter tog jag bort några av de äldre stammarna och gallrade ur lite där det var tätt med stammar. Hasseln riktigt lyste upp av tacksamhet av att någon med varsam hand visade den lite omsorg.

De tjockaste och rakaste stammarna fick fungera som staketstolpar och med spett och slägga sattes de fast i marken med cirka 50 cm. mellanrum. Därefter flätades hasselgrenarna och några tidigare framtagna syrengrenar mellan stolparna. Det var lite pyssel med att välja ut rätt grenar som kunde flätas på de olika platserna i staketet, men det var ändå mycket enklare än jag hade föreställt mig och dessutom ett roligt arbete. Fint och stadigt blev det också. Staketet ska framöver bli lite längre och ingå i en kedja av olika sorters staket som ska omgärda och skydda min odling från djur. Just denna del av staketet är placerat åt norr och ska också skydda mot kalla vindar från sjön. På insidan av staketet där solen lyser blir det lite extra varmt och då skapas en plats där värmekrävande växter som tomat, squash, pumpa och gurka kan trivas.

Andra dagen började jag med det tråkigaste arbetet som var att rensa utedasset på förra ägarnas "inredningsdetaljer" i form av snäckskal, affischer, tygdekorationer m.m. och sedan skrubba allt med varmt såpvatten. Utedassets nuvarande utseende och funktion får duga så länge. Ganska snart ska det byggas om med urinseparation och kompostering i sluten behållare.

Då och då fortsatte grävandet av ny odlingsmark. Grästorven skalas av och placeras på hög för något kommande behov. Jorden grävs och vänds ett spadtag djupt samtidigt som rötter och stenar sorteras bort. Det är ett tungt arbete och den här helgen hann jag gräva upp land där märgärtor såddes.

Vägen ner till sjön börjar med ett hopp över taggtrådsstängsel, som finns där för att hindra bondens kor att ta sig in på vår tomt. Jag tyckte nog att en grind skulle passa bättre där. Efter en stunds botaniserande bland virkeshögarna hittade jag två stolpar, enestörar och andra runda pinnar. Stolparna slogs ner ganska djupt i marken och en enkel grind spikades samman. Två gångjärn och en låsögla av metall fyndades i snickarboden. Det blev en bra grind som inbjuder till vandring ner mot sjön.

En björkgren hängde ner över ena stolpen när den skulle slås ner med slägga och jag klippte bort halva grenen. Plötsligt började det droppa i huvudet och jag tittade upp mot björkens topp. Var satt fågeln som bajsade i mitt huvud? Sakta gick det upp för mig att en teoretisk kunskap av en tillfällighet hade omsatts i praktisk kunskap. Det var björksav som droppade från den avskurna grenen. Jag klippte av några grenar till som ändå skulle beskäras senare och hämtade några plastflaskor. Dessa fästes med viss möda på grenarna med ståltråd och på ett halvt dygn hade jag fått 5 liter björksav att dricka.

Mina tre vuxna barn och en kompis till dem hade som uppdrag att räfsa bort alla löv som fanns i drivor på tomten. Löven placerades på de avlånga odlingsbäddarna och när de var fulla lades resten i en stor lövkompost att ta av efterhand. Lördagskvällen avslutades utomhus med grillning och en solnedgång på bredskärm.

Grannen som vi delar brunnen med kom på söndagen och vi började arbetet med att tömma ur det gamla vattnet och rensa brunnen från bottenslam och skräp. Vattenpump och hydrofor förbereddes på det mödosamma arbetet att pumpa upp vatten till grannens hus som ligger en bra bit från brunnen.

Vi hade det bra på Lövudden och ingen ville så gärna åka hem, men det gjorde vi ändå.

Jan Gustafson-Berge

Idag fick jag för första gången närkontakt med isen vid Lövudden. Tillsammans med tre vänner tillbringade jag fyra härliga timmar på Vindommens tjocka och skapligt släta is. Med långfärdsskridskor undersökte vi några av sjöns många vikar.

Vattnet är ett märkligt ämne och element som inom en ganska begränsad temperaturskala uppvisar så många former och egenskaper. Vattnet är en av våra bästa vänner om vi förstår att visa respekt och behandla det på ett icke förstörande sätt. Isen gör det möjligt för människan att transportera sig själv och sina föremål på ett enklare sätt än på land. Genom att borra små hål genom isen kan vi pimpelfiska eller lägga ut små nät och få mat i magen. Att vara på isen gör det också uppenbart att det finns flera landskap. Ett som blir synligt från land och ett annat som visar sig från vistelsen på isen.

Is kan uppträda med en stor mängd skepnader, strukturer och färger. Ljudet från is som rör sig är fantastiskt att lyssna på. Jag hyllar isen som gör det möjligt för oss att gå på vattnet.

Efter en underbar dag med kroppen i skön rörelse, solens berikande ljus och goda prat- och fikastunder, stapplade vi upp mot huset i våra hårda och på land ganska klumpiga pjäxor. Där åt vi vår sista mat och körde sedan hemåt.

Jan Gustafson-Berge

Under torsdag och fredag förra veckan var jag själv på Lövudden för att förbereda aktiviteter inför den kommande helgen. Ett antal personer i min bekantskapskrets var inbjudna att komma på besök och deltaga i pressning av äpplemust och bränning av keramik med öppen eld.

En av mina tyngre arbetsuppgifter under torsdagen var att bygga en upphöjd eldstad vid de tidigare uppsatta sittbänkarna. Jag genomsökte trädgården efter stenar som låg och drällde. Vid ett av äppleträden fanns en stensamling som mestadels visade sig vara sprängsten från en och samma större sten. Bland stenarna fanns också nedlagt diverse avfallsföremål. Det blev alltså både stensamling och en trädgårdsarkeologisk undersökning.

Jag grävde ur en plan yta i gräset och placerade de största stenarna i en vacker ring. Inuti ringen fyllde jag på med mindre stenar och med grus formades en platå. Ovanpå den nya ytan placerade jag de stenar som nu var störst i ännu en ring, som fylldes inuti med kvarvarande stenar och ytterligare ett lager grus som packades hårt. Högst upp ställdes stenplattor och tegelstenar på högkant och bildade ett rum för elden. Ovanpå fick en kasserad skoskrapa trona som stöd för den stora vattengrytan. Jag hedrade mitt goda och lyckosamma arbete med en god kopp kaffe sittandes på träbänken.

Under eftermiddagen möblerade jag om i verkstaden och fick upp en rejäl hylla som svalde många saker. När mörkret föll var det dags för eldning i kökspannan och matlagning. Jag fixade med köksinredning, satte upp ett lysrör över spisen och snickrade en smal hylla för upphängning av kläder, ryggsäckar m.m. i hallen.

Efter frukost och morgonkaffe ute i solen grävde jag två gropar för keramikbränning. Grästorvorna las på hög mellan groparna och i varje grop fyllde jag på med ett lass sand. Groparna grävdes på samma plats där bärbuskar senare ska planteras och jag inbillade mig att det var ett bra beslut. Två gropar redan grävda, fulla av aska och sand, kan kanske vara en bra start för bärbuskarna.

På lördagen var vi tretton personer som i ett soligt och blåsigt väder mellan samtal och matstunder också pressade 30 liter äpplemust och brände keramik. De sista äpplena som hängde högst upp i två äppleträd plockades ner av viga "ungdomar". Vid keramikbränningen använde vi i den ena gropen oss av en reducerande metod där keramiken packas i en plåttunna tillsammans med sågspån. Under eldningen förkolnar sågspånen och förtär allt syre i tunnan. Resultatet blir en kolsvart keramik. I den andra gropen arbetade vi med en oxiderande metod där syret har mer eller mindre fritt tillträde till lergodset. Keramiken las helt enkelt i mitten av gropen och eldningen startade ute vid kanterna för att alltmer närma sig keramiken och till slut förena sig i ett glödande inferno. Under 6 timmar eldade vi med skräpved (och städade på samma gång i vedboden och bland virkeshögar) innan vi täckte glödhögar, tunna och keramik med grästorvor för att få en långsam avsvalning till nästa dag. Resultatet blev blandat, en del höll och en del blev till skärvor. Det finns mycket kvar att lära!

Under söndagen var fyra personer närvarande. Vi tog en promenad längs sjön och hittade en fin och stor röksvamp som togs hem till middagen. Efter en god middag städade vi inne och ute och åkte hem. En trevlig och lyckad helg som gav mersmak. Det kommer att bli kurser och sommarläger under året som kommer!

Jan Gustafson-Berge

Med kollektivtrafik tar det två timmar, med två bussar, att komma 3 kilometer från Lövudden. Denna resa gjorde jag i mitten på förra veckan. Den sista biten vandrade jag i sakta försvinnande morgondimma ur vilken en värmande höstsol trädde fram. Det var magiskt, det var vackert, det var skönt och det var uppfriskande för kropp och själ. Den här vistelsen innehöll två huvuduppgifter vilka var att organisera det virke som fanns utspritt på tomten och ett fortsatt arbete med att etablera en grönsaksodling.

Materiella spår

Många startar sitt husägande med att definiera material och föremål som finns kvar som skräp och avfall. De river bort, kastar ut, kör iväg och eldar upp. Jag ser istället ett värde i det som finns kvar. Det kvarvarande är materiella spår efter det som varit, de människor som verkat på platsen, deras verksamhet, deras drömmar och mardrömmar. En del ska givetvis bort, en del kan få vara kvar precis som det är och annat kan omvandlas i en återbrukande process till något nytt. Det gäller att ta det lugnt, undersöka noga vad som finns, komma underfund med vad man vill och i vilken ordning det ska utföras.

Återbruk av virke

Ett led i denna återbrukande process är att inventera, dokumentera, systematisera och organisera. Att få ordning på virket är en bra början. Att ha koll på vad som finns underlättar när byggprojekt av olika dignitet ska påbörjas. På Lövudden fanns virke på fem ställen. I vedboden, snickarboden och ett äldre uthus fanns diverse torrt virke, både av äldre och modernare slag. Utomhus fanns på ena kortsidan av vedboden ett upplag av blandat virke, både vad gäller storlek och kvalité. Dessutom fanns mindre samlingar av virke här och där i trädgården. Jag bestämde mig för att allt virke skulle samlas och organiseras i det äldre uthuset och bar till att börja med allt torrt virke dit. Nu ställde jag bara in det torra virket längs med väggarna i uthuset. Så småningom ska hyllor och ställningar byggas så att virket kan sorteras efter storlek och materialslag. Den stora högen utanför vedboden plockades igenom och virket sorterades i olika kvalitéer.

Jag avskyr tryckimpregnerat virke eftersom det i alla led av sin livscykel (dödscykel) har skadliga miljö- och hälsokonsekvenser. Hela denna hantering borde försvinna från Jordens yta! Detta virke är som avfall klassat som miljöfarligt och får endast förbrännas i särskilda anläggningar. Detta innebär att jag sorterar bort mindre bitar av detta virke, tar hem det och lämnar det till kommunal förbränning med rökgasrening. De större bitarna kan användas i byggnationer där virket inte läcker impregnering till inomhusmiljö, jord och växter, alltså i torra sammanhang exempelvis som regelvirke i uthusbyggnader.

En del virke var så murket att det var odugligt till snickeri. Detta virke ställdes på tork och kan sedan användas som ved vid groveldning utomhus, t.ex. vid keramikbränning eller vattenkokning. Virke som delvis var murket, men som ändå hade användbara delar använde jag till att bygga en odlingslåda. Den står sig några år och därefter blir virket till skräpved eller kompostmaterial.

Grönsaksodlingen

På ungefär halva ytan (drygt 100 kvadratmeter) av en stor gräsmatta, som tidigare varit åker och betesmark, ska det bli odlingsområde för grönsaker och plats för bärbuskar. Att tillträda en fastighet på hösten är inte bästa tiden för att starta upp en grönsaksodling. Jag tog det dock som en utmaning att ändå komma igång med odlingen redan under hösten. Att handgräva (fotgräva) hela ytan var inget realistiskt alternativ. Valet blev dels att marktäcka kommande odlingsbäddar för att få gräset att brytas ner och jorden under att bearbetas av en ökad organisk aktivitet, dels att tillverka odlingslådor som står direkt på gräsmattan.

Det fanns material till båda strategierna och den sammanbindande länken var genomtänkt och tålmodigt mänskligt arbete. Samtidigt som vi rensade bort växter i den övriga trädgården, med lie slog bort gräs, nässlor, vallört och andra örter, räfsade nedfallna löv och klippte gräsmattan fick vi ett värdefullt material både för marktäckning av två långa odlingsbäddar och för påfyllande av de två färdigbyggda odlingslådorna.

Grön sparris

Lite grävning blev det dock. Jag har länge närt en dröm om att odla sparris men aldrig befunnit mig fysiskt eller mentalt på en plats där det blivit möjligt. Men nu ska det ske! Jag tänker börja med 10 plantor som ska planteras ut kommande vår. Det behövdes därför grävas upp en yta på 0,8 x 5 meter. Sparris trivs i en mull- och sandhaltig jord och det visade sig att jorden som fanns under grästorvorna var allt annat än sparrisvänlig. Grästorven skalades av och hackades i små bitar och lades i en odlingsbehållare. Samtidigt med grävningen tog jag bort de få stenar som fanns och rensade bort en del kvickrot och maskrosrötter. Den något sandblandade lerjorden hackades i mindre bitar. När hela sträckan är färdiggrävd kommer jag att blanda in rejält med fin sand och kompost från kompostmaskinerna i bostadsområdet där jag bor, för att därefter marktäcka fram till plantering kommande vår.

Odlingslådor

Av diverse "skräpvirke" som kvalitetsmässigt befann sig mellan snickeri-/byggnadsvirke och ved-/kompostvirke byggde jag två odlingslådor med måtten 1,5x0,9x0,5 meter. Vid snickeri av detta slag uppstår som en "spinoff-effekt" även lite ved. Jag ser även till att rensa allt virke från spik, skruvar och metallbeslag så slipper man få det i askan och sedan i komposten och odlingslanden. Den bortrensade metallen lagras i lådor för annat bruk. Odlingslådorna ställdes löst ovanpå gräsmattan. I botten fyllde jag på med trädgårdsrens, ruttna äpplen, löv, sönderhackade grästorvor, aska från kökspannan, gammalt gräsklipp, vallört och andra lieslagna växter. Detta trampades samman och ovanpå fyllde jag lådan full med sand från en övergiven sandlåda och det lokala grustaget. Eftersom det inte finns någon existerande kompostanläggning och ingen färdig odlingsjord på Lövudden har jag valt att pröva odling i sand med marktäckning av gräsklipp.

Höstsådd i sand

De flesta blommor, perenna växter, rotfrukter, potatis och andra grönsaker kan odlas i sand. Nils Åkerstedt med tidskriften "Natur och Trädgård" kan tillsammans med FOBO (Förbundet Organisk-Biologisk Odling) anses vara de som i Sverige initierat och utvecklat metoderna att odla i sand och använda marktäckning. Sanddjupet ska vara 30-40 cm. och sanden ska ha en kornstorlek på cirka 2-6 mm. Ovanpå läggs ett lager på 10 cm. med färskt gräsklipp som kan fyllas på efterhand. Odlingen kan också med fördel gödselvattnas med nässel- eller vallörtsvatten. I den första odlingsbehållaren satte jag 72 stycken vitlöksklyftor inhandlade på Bondens marknad i Linköping och sådde en rad med salladslök. Vid sådd av mindre fröer kan lämpligen såraden fyllas ut med fin jord. Efter sådd vattnade jag med regnvatten och la på ett täcke med nyklippt gräs och medföljande löv. Nästa gång jag är på plats ska byggandet av odlingsbehållare och sandhämtning fortsätta så att minst fyra behållare är klara innan vintern.

En del växter klarar av att sås på senhösten och fördelen med höstsådd är att växterna hinner etablera sig något och därmed får en tidig start på säsongen. Övriga sorter jag tänkt sätta i odlingsbehållarna är: morot, palsternacka, rödbeta, haverrot, persiljerot, dill, persilja, röd trädgårdsmålla, rucola (senapskål), ringblomma och spenat. Jag har aldrig odlat på detta sättet förr så det är ett experiment för mig. Lyckas det inte så finns i alla fall odlingsbehållare redo för sedvanlig vårsådd.

Jan Gustafson-Berge

Så har jag för första gången tillbringat några dagar på Lövudden, tillsammans med min fru och ett par nära vänner. Som tidigare aviserats kommer jag att utifrån vad som sker på Lövudden att skriva om vardagsekologi och självförsörjning. Redan denna gång finns det ämnen att skriva om som skulle kunna bli en hel bok. Jag har därför valt ut två ämnen som jag skriver lite mera om och så får övriga ämnen återkomma senare.

Vi valde att köpa en fastighet där själva bostadshuset och övriga byggnader var i ett gott skick. Därför finns inga akuta behov av att laga tak, slita bort plastmattor, byta ut murkna golv osv. Mitt intresse riktar sig därför under hösten mot trädgården och själva organiserandet av de olika husens funktioner.

Karta och inventering

Efter att vi hade tittat på huset första gången utgick jag från en karta (skala 1:1000) som upprättats vid avstyckning av fastigheten. Där anges fastighetens gränser, dess yttre mått och byggnadernas placering på tomten. Med denna karta som underlag gjorde jag kopior som lagom fick plats på en A4-sida. På kartan ritade jag dessutom upp ett svagt rutnät där varje ruta motsvarade 5x5 meter i verkligheten, vilket gör det enkelt att rita in saker på någorlunda rätt plats. Hos Lantmäteriet kan du få uppgifter om en fastighet, titta på och köpa kartor av olika slag.

Under en dag gick jag omkring i trädgården för att inventera och undersöka vad som fanns i form av växter, buskar, träd, stenar, föremål m.m. Även innehållet i de olika husen undersöktes. Denna uppfattning om tomtens möjligheter kombinerades sedan med faktorer som mina och övriga familjens behov samt våra egna materiella och ekonomiska resurser. Med detta som underlag gjorde jag en grov zonindelning av tomten där olika delar fick olika funktioner. Exempel på zoner är (1) en gräsmatta för lek, camping, avlastning och parkering, (2) ett odlingsområde, (3) utomhuskök, vattenaktiviteter och hygien, (4) ett permakultur-område med mindre träd och buskar och (5) örtagård.

En planering ska vara en hjälp till att göra saker på rätt plats och rätt tid. Planeringen får dock inte vara så fast att den inte går att ändra när nya behov och förutsättningar uppstår. Livet står ju aldrig still utan rör sig i flöden och cykler. Rätt som det är dyker det upp barnbarn och då ska det finnas plats för lek, plaskdamm och sandlåda bara för att ta ett exempel.

Träd och buskar

Skötseln av de träd som finns på tomten har inte varit så bra och under senaste åren har också den tidigare ägaren släppt delar av tomten att växa fritt. Jag kommer därför att ägna en hel del arbete åt att röja bort samt beskära träd och buskar. Så småningom kommer också nya sorters träd och buskar att planteras på lämpliga platser.

Min första uppgift var att välja mellan ett syrenbuskage och ett äppleträd (Transparente blanche). Jag valde äpple eftersom vi vill ha äpplen och syrener finns det gott om på annan plats. Med hjälp av en kraftig grensax och en mindre bågsåg togs syrenstammar och syrenskott bort och bildade till slut en stor kvisthög. Det är bra att beskära så nära marken som möjligt, dock utan att klippa och såga i jord, vilket förstör eggen på redskapen.

I många fall ses en kvisthög som ett avfallsproblem. En del eldar upp kvistarna och andra hyr ett släp och kör dem till en avfallsplats (i bästa fall en kommunal återvinningsstation). Jag ser kvistarna som en viktig resurs och då blir det plötsligt kul att ta hand om dem. Att solen sken och det var möjligt att arbeta ganska lättklädd gjorde arbetet ännu skönare.

Behov fanns av käppar för markering och växtstöd vid den kommande grönsaksodlingen, så därför fick de rakaste stammarna göra tjänst som sådana. Resten av stammarna blev till ved. Kvar blir en mindre hög med kvistar som bars till den utsedda platsen för kvisthögen. Alla trädgårdar ska ha en kvisthög där djur kan bo och torra kvistar för eldning kan hämtas vid behov. Syren är ett mycket hårt träslag och passar alldeles utmärkt till räfsepinnar. Om dimensionerna på stammarna varit grövre hade jag klyvt några bitar och lagt på tork för snickeriarbeten och även klyvt upp ämnen till räfsepinnar.

För att få bättre utsikt ner mot sjön hade ett äppleträd (okänd sort) fått alla sina grenar kapade rätt av. Kvar fanns en stam, några kraftiga grenstumpar och en skog av skott. En variant hade nu varit att såga ner trädet helt och ersätta det med nyplantering av äppleträd. Jag ville dock ge det en chans och se om det kunde komma tillbaka och ge oss äpplen igen.

Först togs alla skott som satt på huvudstammen bort. Därefter valde jag ut 3-5 skott på varje grenstump som fick vara kvar och resten togs bort. Urvalskriterierna var att skotten skulle vara friska, kraftiga, sitta fast ordentligt och vara riktade antingen utåt/neråt eller uppåt. De skott som var riktade uppåt kortades sedan in ovanför en utåtriktad knopp. Det ska bli spännande och se hur trädet reagerar på denna beskärning.

Under de fyra dagarna hann vi också med att elda i kökspannan, plocka svamp, röja i vedboden, börja med odlingen och rensa ur en källa i skogen, men det får bli ämnen för kommande texter.

Jan Gustafson-Berge