Mitt köpstoppstema för månaden juli är fritidshuset och jag har uppmanat mig själv att undersöka och svara på tre frågeställningar. I mitt förra inlägg utredde jag frågan kring lokala resurser. Nu ska jag svara på frågorna: Hur har fritidshuset påverkat min konsumtion av varor och tjänster? och Hur kommer fritidshuset att minska min konsumtion?
Konsumtion
Utan tvekan är det köpet av vårt fritidshus Lövudden som hittills under året står som orsak till den allra största delen av min konsumtion av nyinköpta varor. Även inflödet av begagnade föremål och återbrukat material beror på fritidshuset. Till de nyinköpta sakerna kan räknas en fin kikare, elgräsklippare, elmotor till den lilla plastbåten, rullebör, elmotorsåg, separationsinsats till utedasset, bäddmadrass, elinstallationsmaterial och färg. Detta är egentligen inte mycket och alla som har ett eget fritidshus vet att det behövs "grejer". Att det inte blivit mera konsumtion beror på att jag hade det mesta redan instoppat i ett förråd där jag bor permanent. Där fanns trädgårdsredskap, verktyg, allsköns arbetsmaterial, köksutrustning m.m. Inredning av olika slag bygger jag själv av återbrukat virke. En del saker har vi ordnat gratis eller köpt billigt på loppmarknader. Det kommer säkerligen att bli några nödvändiga inköp (nytt eller begagnat) framöver också. På önskelistan står bl.a. en kanadensare och en trädgårdspump för dusch och bevattning. När det gäller tjänster har vi betalat leverantörer för tjänsterna elektricitet, soptunnetömning och mobilt bredband.
Kontraproduktiv konsumtion
Här kommer jag att utveckla ett resonemang kring något som jag kallar "kontraproduktiv konsumtion", ett nyckelbegrepp för denna text. Enligt SAOL (1998) är kontraproduktiv ett adjektiv med betydelsen: något "som motverkar det avsedda syftet". I ordets ursprungliga betydelse finns ett moment av omedvetenhet då den som t.ex. lägger ett förslag i riksdagen eller utför en handling med ett särskilt syfte inte själva vill att det ska bli tvärtom vad de vill uppnå. Oftast är det politiska motståndare eller andra opponenter som kritiskt påstår att deras förslag eller handlingar är kontraproduktiva. Det kan också visa sig att det faktiska utfallet av förslaget eller handlingen verkligen blir kontraproduktivt, men det var inte meningen att det skulle bli det.
Ordet konsumtion förklaras enligt samma SAOL som ovan med ordet "förbrukning". Vi förtydligar med att det handlar om att energi och resurser förbrukas, förstörs eller omvandlas. Själva förbrukningen sker inte vid konsumtionsögonblicket om det handlar om att köpa en vara eller tjänst. Den har redan skett vid dess tillverkning, transport osv. och kommer eventuellt att ske när varan brukas och när den så småningom kasseras och blir till ett avfallsproblem.
Jag definierar sammansättningen av dessa två ord, alltså kontraproduktiv konsumtion som den medvetna konsumtion som leder till minskad helhetskonsumtion.
När jag började med att engagera mig i miljöfrågor och självförsörjning i slutet av 1970-talet trodde jag att det också innebar ett liv med ett mindre antal prylar. Den tron har jag med åren fått revidera. En självförsörjare behöver mycket saker, allt från skogsmark, odlingsjord, byggnader och djur till utrustning, redskap och verktyg. Skillnaden ligger på ett kvalitativt plan och prylarna som införskaffas tillhör ofta produktionsnivån snarare än den direkta konsumtionsnivån. Uttryckt på ett annat sätt: istället för konsumtion av en stol, så konsumeras arbetsmaterial och verktyg (som därefter ingår i produktionsnivån) för att kunna tillverka eller laga en eller flera stolar (eller allt annat av trä). För en självförsörjare och köpstoppare ökar behovet och nödvändigheten av att kunna reparera trasiga saker, återbruka material, vårda utrustning och tillverka egna produkter. Syftet med detta är att minska beroendet av, eller helt frigöra sig från de stora systemen (ideologiska, ekonomiska och tekniska). Bakom detta mål kan ligga uppfattningar som att de stora systemen inte är hållbara in i framtiden, att olika kriser kommer att drabba (drabbar) världen eller helt enkelt att det är ett bättre liv ur flera aspekter att leva på detta sätt.
Eftersom jag är en hantverkare ser jag mina verktyg och tillhörande arbetsmaterial som kontraproduktiv konsumtion. Köper jag verktyg av bra kvalité kan de hålla i många generationer. Med hjälp av dem kan jag laga trasiga saker och tillverka nya föremål. Den konsumtion som jag undviker är i sin helhet större än den konsumtion som införskaffandet av mina verktyg innebar.
Konsumtionen av röjsåg, yxa och grensax gör det möjligt att beskära, gallra, röja bort och fälla buskar och träd. Detta ger förutom ved också material till växtkäppar, råslöjd, staket, stolpar m.m. som minskar konsumtion av dylika fabrikstillverkade föremål.
Konsumtionen av en separationsinsats och en latrinkompost medför att konsumtionen av latrinhämtning med lastbil upphör och att avloppsreningsverket i Åtvidaberg får mindre att hantera.
Konsumtionen av en bärplockare och en konserveringsapparat minskar konsumtionen av köpt sylt, saft och glasförpackningar, och transporter och återvinning och…
Köpstoppskassa för kontraproduktiv konsumtion
Under mitt köpstoppsår har jag öppnat en egen liten sparbank som består av en plastficka i min köpstoppspärm. Där samlar jag oväntade inkomster. Det kan vara egna eller andras flaskor eller tomburkar som pantas, pengar jag hittar på marken, försäljning av utsorterade saker som t.ex. CD-skivor och finare porslin, betalningar för böcker eller kursavgifter som erläggs kontant m.m. En annan metod för att få in pengar kan vara att varje dag spara 5-10 kronor och på så sätt få ihop 1500-3500 kronor på ett år. Detta kan kombineras med att man istället för att köpa det där onödiga och onyttiga som man kanske ändå egentligen vill sluta med, så lägger man motsvarande summa i kassan. Snacka om en "win-to-win-to-win-situation".
Pengarna ska användas för inköp av saker som på sikt minskar min konsumtion av varor och tjänster. Hittills har jag fått in 2000 kronor på köpstoppsbanken. För dem har jag köpt en handdriven malkvarn (700 kronor) som med viss möda kan mala mjöl, men som jag huvudsakligen använder till att förvandla torkade bär, svampar, kryddor och olika växtdelar till pulver av varierande finhetsgrad. Till mina egentillverkade luftsolfångare har jag köpt en 6 W sollcellspanel (400 kronor). Panelen ger ström till en återbrukad 12 V datorfläkt som i sin kommer att blåsa in varm luft och ventilera i mitt fritidshus. Jag har också köpt diverse utrustning (300 kronor) för att kunna göra mitt eget vin och i år blir det körsbärsvin eftersom körsbärsträden vid mitt fritidshus bär mycket bär. Näst inköp blir plantor av lite udda slag från skogsträdgården vid Holma till mitt framväxande permakulturområde vid Lövudden.
Bli en kontraproduktiv konsumtionist du också!
Jan Gustafson-Berge
