BACKABERG/ELDÖGA - Självförsörjning och vardagsekologi med odling, hantverk, konst, kurser och experimentell verksamhet.

Cyklade hemifrån 8.30 och parkerade vid en plats på Tinnerö-området som kallas Magasinshagen. Dagens vandringsidé var att följa parallellt med reservatets östra kant och gå mot söder så långt reservatet sträcker sig, och därefter vända och vandra tillbaka ytterligare en bit in i området. Dagen var varm redan på morgonen vilket krävde ett lugnt och långsamt tempo, så mycket som möjligt i skuggan. Mitt första etappmål var Smedstad dammar som jag ännu inte varit och tittat på efter att de utvecklats med flera nya dammar. Det hade verkligen blivit fint med alla nya dammar och gångstigar emellan.

Nästa riktning togs mot torpet Fröberget som sköts så fint av föreningen Linköpings Ekopark. På vägen hittade jag en ny plastkasse upphängd på en liten trädplanta och en bättre ölburk än den jag fann förra gången. På fröbergets tomt låg några skelettdelar fint upplagda på en sten och jag hade kunnat ta det mindre benet för att tillverka benredskap men jag lät bli. Benen tillhör Frötorpet. Hittills hade jag bara druckit vatten och knaprat på 4 torra enbär så jag började redan tänka på mat. Jag motstod dock frestelsen att plocka av gräslök och rabarber som växte i Fröbergets trädgård.

Efter Fröberget vandrade jag in i ett riktigt skogigt område. Där vilade jag i skuggan och åt upp 30 stycken nyutslagna harsyror. De smakade jättegott och piggade upp hjärnan. Ett rådjur med två rådjurskid sprang upp framför mig och skutthoppade iväg utom synhåll.

Den vassa spetsen på den avbrutna elstängselstolpen sticker hål på min systemkasse och utgör en säkerhetsrisk om jag skulle trilla. Jag började därför leta efter en bit tallbark för att tillverka ett skydd för spetsen. Jag fann snart en lämlig bit bark och dessutom en tygremsa upphängd med en trasig tvättklämma i ett träd. Vid en jättestor tall med en bänk runtom stammen stannade jag. Sittandes i trädskuggan tillverkade jag sedan min första utrustningsdetalj, ett avtagbart skydd för metallspetsen.

Fortsatte vandringen bortom Rosenkällasjön och kom in i ett för mig helt okänt område. Plockade en handfull tallskott vid en åkerkant med dike. Blev osäker på hur långt jag hade gått och vek av lite för tidigt och befann mig plötsligt vid Rosenkälla gård. Plockade 30 stycken toppskott från nässla på en av de kvarvarande och höga husgrunderna.

Vände hemåt och tog sikte på Smedstad gård. Stannade till i en hasseldunge och etablerade en liten enkel lägerplats uppe på en bergskulle. Hit kan jag återkomma vid framtida vandringar. Här fanns mycket hassel och nypon som jag vill experimentera med. Jag hämtade sten och byggde en liten eldstad med stensatt botten. Det var mycket torrt i markerna så eldning måste ske med stor försiktighet!

Jag hade med mig 2 liter vatten och det återstod 1 liter som skulle räcka till rengöring av den upphittade ölburken, nässelkokning och kokning av te på tallskotten plus lite vatten att dricka under resten av dagens vandring. Det gällde alltså att spara på vattnet. Nässlorna sköljdes i lite vatten och sköljvattnet hälldes i ölburken som jag skurit toppen av. Ölburken renades genom att sköljvattnet fick stå och koka ett tag i burken. Nässlorna koktes tillsammans med harsyra i min "gryta" som för tillfället består av en kakform i aluminium. Medan jag åt nässlorna kokte tallskotten i den rengjorda ölburken. Nässlorna hade blivit mjälla av kokningen och smakade…nässla. Under tiden som tallskottsdrycken svalnade låg jag på rygg i skuggan av ljusgröna eklöv, lyssnade på fåglarna och småslumrade. Talldrycken smakade syrligt och svagt av kåda, riktigt gott faktiskt!

Fortsatte vandringen mot Smedstad och följde stundtals Östgötaledens sten- och rotrika stigar. Stannade till för att med iver äta gökärt som smakade som råa ärtor med glimtar av sötma. Tvättade armar och ansikte i en liten svagt porlande bäck och kylde ner huvudet med kallt vatten.

Gick förbi ett mäktigt djurgryt bland stora stenbumlingar och plötsligt sprang en grävlingsmamma med sina två ungar fram ur skogen en bit bort från grytet. Mamman gömde sig bakom en sten, men ungarna fortsatte att gå omkring och leta mat. Jag hängde min plastpåse på en gren, tog fram kameran och stod alldeles stilla. Grävlingsungarna kom närmare och närmare och var till slut bara tre meter från mig. Jag kunde höra hur de sörplade vatten från en pöl nedanför en av stenbumlingarna. Jag rörde på mig och både ungar och mamman sprang in i sitt fina gryt.

Passerade Smedstad och gick grusvägen bort till min cykel. Var hemma klockan 17. Denna andra vandring höll alltså på i 8 timmar och sträckte sig ungefär 7 km. Det första jag gjorde hemma var att göra kaffe och äta rostade nötter och två frukter. Under tiden kaffet dracks stektes en laxbit i stekpannan som med god aptit åts tillsammans med rårivna morötter, rivet äpple och en sallad.

Jan Gustafson-Berge

Denna dag blev oväntat ledig så jag passade på att göra en försöksvandring. Jag cyklade från hemmet till dämmet vid Rosenkällasjön. Min idé var att vandra runt hela sjön så nära vattnet som möjligt utan att bli blöt. Andra människor och djur hade också haft denna idé för på flera ställen fanns upptrampade stigar ganska nära vattnet. På vissa sträckor fick jag söka vägen själv.

Jag tittade särskilt efter sådana växter som jag redan känner till och funderade över vad de skulle kunna användas till. Vilka växter som är tillgängliga som föda eller till dryck beror på årstid och platsens grundläggande naturförhållanden. På våren är det inte helt lätt att finna något då de växter som har sin näring i rotsystemet är bäst på hösten och vintern och de växter som har bär, frukt och nötter inte har kommit så långt än. Det som finns i överflöd är färska skott och nyutslagna löv. Vid vatten finns också rotstockar och rotskott av t.ex. kaveldun och vass. Tittade också efter blåsvarta enbär men såg bara små gröna.

Jag kan ganska mycket teoretiskt om vilka växter som kan användas till föda, dryck, krydda m.m., men en sådan slags kunskap räcker inte långt. Nästa kunskapssteg är att känna igen växten ute i naturen i dess olika utvecklingsstadier under skiftande årtstider. En växt ska inte heller bara hittas av en slump utan kunskap och erfarenhet ska kunna leda till den plats där eftersökt växt kan förväntas ha sitt hem. Det tredje steget är att kunna skörda rätt del av växten och bereda den till föda eller dryck på ett lämpligt vis. Det är de två sista stegen jag vill lära mig mera om med hjälp av detta vandringsprojekt.

Det blev ganska fort varmt och kepsen fick sitta på huvudet. En huvudbonad är ett viktigt föremål när man ska tillbringa mycket tid utomhus. En annan viktig sak är att behålla sitt lugn. All verksamhet ska utföras i ett lugnt tempo, eftertänksamt och försiktigt. Tid är ingen bristvara ute i naturen. Det är också mycket lätt att trampa fel, vricka foten eller trilla omkull med skador som följd.

Ganska snart uppstod behov av någon slags väska att transportera föremål i. Det är ganska ansträngande i längden att bära en så enkel sak som en enliters plastflaska i handen. Efterhand började jag också samla föremål och växter som dök upp i min väg. En näverbit från en i övrigt murken trädstam är bra att tända en eld med. Färska toppskott av hallon och älggräs till te. En låg kakform av aluminium och en ölburk med ett litet hål i. Nederdelen från en stolpe till ett elstängsel och en blå plastsak med militär härkomst. Räddningen dök upp i form av en plastpåse från Systembolaget, som fick tjäna som väska denna första vandringsdag.

Eftersom jag endast tänkt vara ute en kortare tid denna första gång och inte hade någon väska från början hade jag bara med mig en liter vatten, som ganska snart började ta slut. Jag stannade till och kokte den sista skvätten i aluminiumformen, på en liten minield. Toppskotten från hallon och älggräs tillsammans med några blad från en vildapel drog i det varma vattnet till ett skapligt välsmakande te.

Även en sådan här ganska enkel vandring ger som synes upphov till många frågeställningar att fundera kring. De flesta av dessa frågor får jag anledning att återkomma till, då det inte är önskvärt att fördjupa sig i allt i denna första lilla rapport.

Jag lämnade hemmet 9.15 och återkom 13.45. En positiv bieffekt av dagens utevistelse var att det smakade extra gott med en kopp kaffe och tre smörgåsar.

Jan Gustafson-Berge

Jag kommer här på bloggen att framöver i ord och bild rapportera från ett projekt som kombinerar vildmarksliv, enkelt friluftsliv, återförvildande, överlevnadskunskap, hantverk och konst. VANDRARNA är namnet på detta vandringsprojekt i yttre och inre landskap. Vandringarna sker i det område i Linköpings kommun som kallas för Tinnerö eklandskap.

Under 2002 genomförde jag ett vandringsprojekt som kallades VÄSEN och under en kortare period under 2004 genomförde jag en förstudie till ett icke fullbordat projekt som kallades Lägerplatsen. Detta nya projekt bygger delvis vidare på de två tidigare. Nu ligger tyngdpunkten på att utveckla min egen överlevnadskunskap. Projektet genomförs också med en konstnärlig målsättning och ska resultera i tillverkade föremål, texter och fotografier.

Jag vill med det här projektet:

1. Lära känna Tinnerö-området ytterligare inför kommande egna kurser i överlevnadskunskap.

2. Utforska kroppens reaktioner som ett resultat av att vara ute länge (8-10 timmar) under rörelse i terräng, med enkel utrustning och dålig näringstillförsel.

3. Verklighetsanpassa och skapa autencitet genom minimal utrustning. Utrustningen består av vardagliga kläder och skor, kniv, tändstickor eller tändare samt två liter dricksvatten i plastflaskor. Kamera, papper, penna och karta finns med för dokumentation. Om jag vill få i mig något annat än vatten under vandringens gång måste jag ordna det ute i fält.

4. Efter hand tillverka utrustning av material som hittas under vandringarna. Materialet kan både vara av naturligt ursprung eller utgöras av moderna industriprodukter. Den tillverkade utrustningen består både av sådana föremål som verkligen behövs och mera fiktiva sådana. Den tillverkade utrustningen och visst upphittat material ingår i projektets konstnärliga del. Utrustning får endast konstrueras i fält med hjälp av kniven och de övriga verktyg som tillverkas av upphittat material.

5. Utveckla min färdighet i enkelt och ursprungligt hantverk. Här finns trådar till forntida teknik och experimentell arkeologi. Jag vill visa på och stimulera till kreativ användning av moderna material i form av skräp och borttappade föremål, i kombination med naturmaterial av olika slag.

6. Utveckla min teoretiska och praktiska kunskap om växters bruk i överlevnadssammanhang. Under vandringarna insamlas och prövas växter som föda, dryck, krydda, medicin m.m.

Den pedagogiska utgångspunkten är att försätta mig själv i en lärande situation (Det är svårt att spela schack med sig själv!). Situationen ska innebära ett visst mått av tvång och begränsningar, vilket under skapligt trygga omständigheter, möjliggör en icke planerad utveckling av ny kunskap.

Vandringarna gör att behov av studier uppstår. Studierna ger i sin tur uppslag till nya uppgifter att lösa och nya försök att pröva. Vandringarna föder också tankar, funderingar, filosofiska resonemang och en ny medvetenhet.

Jag inbjuder också dig som är intresserad att vara medvandrare. Kontakta mig genom min mejl (eldoga@passagen.se) så får du reda på när nästa vandring äger rum. För att få vara med måste du acceptera ovanstående principer för projektet.

Jan Gustafson-Berge